Jag kandiderar till Grön Ungdoms förbundsstyrelse

Idag presenterade valberedningen sitt förslag till ny förbundsstyrelse för Grön Ungdom, och det är fantastiskt kul att se att så många ytterst kunniga personer kandiderat. Jag var tyvärr inte en av de föreslagna, men jag väljer självklart att kvarstå som kandidat.

Grön Ungdom är det enda partipolitiska ungdomsförbundet som ärligt kan kalla sig grönt. Vi grundar vår politik i den gröna ideologin och i principerna om frihet och solidaritet, mänskliga rättigheter och ansvar. Vår politik är både global och lokal, och jag är stolt över att vara en del av Grön Ungdom och den gröna rörelsen. Mitt engagemang grundar sig i övertygelsen att vi måste åtgärda den orättvisa maktfördelningen mellan nord och syd och se till att alla klyftor mellan människor och länder är så små som möjligt. Global rättvisa är min hjärtefråga.

Därför vill jag arbeta för att förbättra vårt internationella fokus. När vi pratar om internationella frågor är det nästan uteslutande om klimatförändringarna (nog så viktigt!). Grön Ungdom har enorm potential att vara pådrivande gentemot Miljöpartiet inom internationella frågor. Vi kan bli betydligt tydligare i freds- och säkerhetsfrågor samt bistånds- och utvecklingspolitik. Som student inom internationella relationer, jag tar min kandidatexamen i sommar, och efter att för något år sedan ha varit aktiv i och sammankallande för Federation of Young European Green’s fredsarbetsgrupp så känner jag att jag har både kunskap och erfarenhet nog om internationell politik för att kunna arbeta med de frågorna i FS och representera Grön Ungdom utåt i de frågorna.

Jag har även ett stort engagemang för utbildningspolitik. I Malmö sitter jag som ersättare för Miljöpartiet i grundskolenämnden, där vi är starka pådrivare för en bra fördelning av nyanlända elever mellan stadens skolor, gröna skolgårdar, bra arbetsförhållanden för personal och elever, och goda förbindelser till skola genom cykel, gång och kollektivtrafik med få parkeringsplatser för bil. Grön Ungdom och Miljöpartiet måste alltid vara en stark kraft för elevernas rättigheter och möjligheter i skolan. Vår politik ska drivas av vetenskap och med barnens och personalens bästa i fokus.

Jag hoppas även kunna arbeta inåtriktat med interndemokratin inom förbundet. Jag vill att alla medlemmar ska ha god insyn i förbundsstyrelsens arbete, och vi ska ha god och regelbunden dialog med lokal- och regionalavdelningarnas styrelser om förbundets arbete och framtid. Tidigare så har det hänt att direktiv och information till lokal- och regionalavdelningar har gått ut med väldigt kort varsel, vilket har skapat problem för deras styrelser. Detta hoppas jag kunna förbättra om jag blir invald i förbundsstyrelsen.

Jag har styrelseerfarenhet från flera års engagemang inom Grön Ungdom. Jag är i dagsläget språkrör för Grön Ungdom Malmö och har tidigare varit språkrör för Grön Ungdom Halland. Jag har tidigare suttit i styrelsen för Grön Ungdom Syd, och jag var även under en kortare tid ersättare i Miljöpartiet Halmstads styrelse. Jag hoppas där,ed kunna bidra med en stor dos engagemang, kunskap och erfarenhet till förbundsstyrelsen 2016.

Har ni några frågor är ni varmt välkomna att kontakta mig på Facebook, Twitter (@MalteRoos), mail (Malte.roos@gronungdom.se) eller telefon (0725407422).

Malte Roos

Annonser

Grön Ungdom Malmö om avhysningen av EU-migranter

Nedan följer den debattartikel jag och min språkrörskollega Bea Gustavsson skrivit om Malmö stads beslut att avhysa det läger i kvarteret Brännaren i Malmö som EU-migranter har bott i.

Avhysning utan anvisning är en ohållbar lösning

Malmö stads miljönämnd fattade nyligen beslut om att avhysa lägret med EU-migranter från kvarteret Brännaren. Miljönämnden måste agera utifrån gällande lagstiftning och beslutet är därför fullt förståeligt. Den sanitära situationen i lägret är djupt ohälsosam och bland annat nedskräpning och eldning skapar risker för både miljön och hälsan hos de som bor där. Lägret omöjliggör vidare det planerade byggandet av bostäder och skola i kvarteret. Beslutet att avhysa lägret är ur det perspektivet rimligt.

Grön Ungdom Malmö är däremot väldigt kritiska mot det faktum att Malmö stad inte anvisar EU-migranterna till en annan plats. Det är orimligt att tro att människorna kommer att försvinna för att lägret avhyses. Tvärtom riskerar det att leda till att människor i ännu högre grad tvingas att sova på gator, på parkbänkar och i trappuppgångar. De evakueringsplatser och det vinterhärbärge som erbjuds är i sammanhanget därför alldeles för lite.

Den bästa lösningen för både Malmö stad och för EU-migranterna vore att kommunen, likt Lund och Helsingborg, anvisade en plats med tillgång till varmvatten och toaletter där EU-migranterna kan bo utan risk för avhysning. En sådan lösning skulle förse EU-migranterna med lite säkerhet, de sanitära förhållandena skulle förbättras och miljöproblemen minska, och kommunen skulle slippa protester och juridiska problem. Vi är därför djupt besvikna över att Miljöpartiets yrkande på en utredning om en anvisningsplats avslogs i Sociala Resursnämnden.

Vi ska inte hymla med att alla förslag på åtgärder gällande EU-migranternas situation i Malmö och i Sverige är suboptimala. Den enda långsiktigt hållbara lösningen är att förbättra situationen i deras hemländer, främst Rumänien, Bulgarien och Ungern, så att de inte känner sig tvingade att söka sig hit. Men tills att så är fallet måste Malmös politiker göra det som är bäst för både Malmös invånare och för EU-migranterna. Ur det perspektivet är avhysning utan anvisning en ohållbar lösning.

Malte Roos, Bea Gustavsson,
språkrör Grön Ungdom Malmö

Mitt tal på manifestationen Stoppa TTIP i Malmö den 10 oktober

Internationellt samarbete är något som ligger mig varmt om hjärtat. På högskolan studerar jag internationella relationer, och hur vi kan göra världen säkrare och bättre för alla är något som intresserar mig djupt. Det är en viktig fråga även för Miljöpartiet och Grön Ungdom. Djupt rotat i den gröna ideologin är tanken att vi alla är samhöriga över landsgränserna, och tron på internationellt samarbete som en väg mot fred och välstånd.

Men grunden för vårt stöd för internationellt samarbete är att det används för att göra världen bättre. Vi kan inte, och kommer inte, stödja överenskommelser som gör situationen sämre för Sverige eller andra länder. TTIP riskerar att vara just en sådan överenskommelse.

EU-kommissionen hävdar att förhandlingarna om TTIP är de öppnaste någonsin. Ändå är medborgarnas insyn oacceptabelt liten. Europaparlamentarikerna får endast se dokumenten i slutna rum och får inte dela med sig av vad de läst. Den information vi medborgare har fått kommer nästan uteslutande från läckta dokument som vi inte var menade att se. Det är djupt odemokratiskt att de människor som påverkas mest av avtalet inte har tillräcklig insyn i vad det avtalet kommer innebära.

Ett ännu större problem är de negativa konsekvenserna för miljön. EU’s regler är redan idag alldeles för svaga för att effektivt skydda vår miljö och vår hälsa, och ett avtal med ett land där miljö- och kemikalielagstiftningarna är betydligt svagare riskerar att försämra det europeiska skyddet avsevärt. Det är inte acceptabelt. Naturen har ett värde. Vår hälsa har ett värde. Att i ett läge där miljörörelserna är starkare än någonsin och den vetenskapliga kopplingen mellan mänsklig påverkan och miljöförstöring tydligare än någonsin avtala om försämrade miljölagstiftningar är galenskap! Försiktighetsprincipen måste gälla, EU’s miljöskydd får inte försvagas!

Och så var det det här med ISDS. Privata domstolar där företag kan stämma stater för att de inför viktiga regleringar är inte min bild av en rättstat. Sverige är en demokrati och företagen ska spela efter de regler som staten beslutar om. ISDS måste skrotas!

Miljöpartiet och Grön Ungdom är tydliga: vi kommer aldrig att rösta för ett avtal som urholkar miljöskyddet och som gör det möjligt för företag att stämma stater. Frihandel är inte dåligt i sig, men det kan aldrig vara viktigare än miljön och demokratin.

Nu är det dags för de allianspartierna och SD, EU och USA att lyssna! Det är dags att lyssna på miljörörelsen, på medborgarna, på människorna! Fixa TTIP, omförhandla CETA och tumma inte på miljön och demokratin! Ge oss fair trade istället för free trade.

Från Husby till Baltimore – priset för sociala orättvisor

2013 drabbades Stockholms förorter, med Husby som epicentrum, av stora kravaller. Bilar brändes, fönster krossades och stenar kastades. Samma år skedde liknande upploppi Istanbul, och två år tidigare i London. I höstas drabbades den amerikanska småstaden Ferguson av uppmärksammade upplop, och den senaste veckan har samma sak skett i staden Baltimore.

Utöver själva upploppen är det mycket i de olika fallens händelseförlopp som överensstämmer. Samtliga oroligheter utbröt i områden med stora socioekonomiska svårigheter och sociala orättvisor. I samtliga nämnda fall så var startskottet för upploppen ett polisiärt ingripande: i Istanbul attackerades demonstranter som protesterade mot byggandet av ett nytt köpcentrum av polis, och i både Husby, London, Ferguson och Baltimore så sköts en man till döds av polis. Likheterna är slående.

Här i Sverige kom debatten att handla om invandring, då Husby och de andra områdena har en högre befolkningsandel med utländsk bakgrund än snittet. I USA gäller debatten först och främst ras och rasism inom poliskåren, då en stor andel av befolkningen i områdena är svarta medan de flesta poliser är vita, och de skjutna männen alla var svarta män som dödades av vita poliser. I England lyckades politikerna få diskussionen att till stor del handla om stenkastarna själva, inte orsakerna. I Turkiet övergick protesterna från att handla om miljö till att bli protester mot regeringen och dess politik.

Jag vänder mig emot att upploppen i Husby skulle ha orsakats av invandringen, som många SD-anhängare påstod. Jag har till och med sett en del personer hävda att det var invandrarna, inte invandringen, som var problemet. Invandrare är ju våldsamma till naturen och kan inte anpassa sig till det svenska samhället hette det. Jag tycker att den teorin motsägs av den trend som jag lyfter fram här. Visst kan man påstå att både London, Istanbul och USA har relativt hög invandring, men det var inte dessa grupper som gjorde upplopp. I USA är det de svarta, i London var det de ekonomiskt underprivilegierade, i Istanbul var det miljöaktivister, politiskt förtryckta och ekonomiskt utsatta som gjorde gemensam sak mot regeringen. Likheterna är, som sagt, slående. Det handlar om människor som hålls utanför samhället av ekonomiska och sociala skäl. Det handlar om människor som inte känner tilltro till vare sig politiker, poliser eller systemet i allmänhet, för att de dagligen utsätts för orättvis behandling. Då behövs det inte mer än en dödsskjutning eller något annat upplevt uttryck för förtryck, oavsett vad den enskilda händelsen verkligen handlade om, för att sätta bollen i rullning. Den välkända droppen som får bägaren att rinna över.

Det är ett välkänt faktum att stora klyftor mellan grupper, såväl ekonomiska som sociala, är en stor orsak till konflikter. Det ser vi runt om i världen och i historien, från franska revolutionen till inbördeskriget i Rwanda. De nämnda upploppen i USA är långt ifrån de enda, det inträffar några sådana per decennium i världens rikaste land. Om en grupp har mycket pengar och en annan har väldigt lite, eller en grupp har makt och en annan känner maktlöshet, så är risken för konflikt stor. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att den ena gruppen inte har något alls för att konflikter ska uppstå, den gruppen kan faktiskt ha det någorlunda bra. Det är klyftan i sig, det stora avståndet till samhällets privilegierade, som är problemet. Vill vi ha en värld och ett samhälle utan upplopp och konflikter, såväl mellan som inom länder, så är det klyftorna som måste åtgärdas. Jag pratar inte om det klasslösa samhället där alla har precis lika mycket. Jag talar om det jämlika samhället där alla har det bra och där det inte är lika långt från botten till toppen som från Marianergraven till månen. Löser vi det, så löser vi de flesta upplopp redan innan de inträffar.

The curious case of the burqa and the bikini

This will be a post in English for once, partly because my university studies have adapted my brain to the language, partly because I liked the title when it poped up in my mind. Hopefully you will manage.

1

This is a picture that is circulating on the internet. I see it from time to time on my Facebook wall, in my Twitter feed, and occasionally on sites such as 9gag. As is the nature of all things, it always causes heated discussions.

What is going on in the image is obvious: the woman in bikini considers Islam (at least, that is the culture we can assume is the portrayed one, although that is very broadly generalized) to be male-dominated because it forces women to cover almost everything; while the woman in burqa considers Western culture (again, assumingly and broadly generalized) to be male-dominated because it forces the other woman to show almost everything.

Typically, the internet discussions almost exclusively favours one claim: that women who wear bikini do so of their own free will, while women who wear burqa do so because they are forced to. And there are arguments in favour of this claim that at a first glance seem quite compelling. In some ”muslim” countries there are laws prohibiting women from leaving the house without properly covering their bodies. In contrast, no Western country has any laws demanding that women only wear bikini or anything similarly revealing. Furthermore, it is a common interpretation of islamic teaching that women should cover themselves, and even in Western societies there are known cases of men forcing their wives and daughters to wear burqa, hijab or other. The claim that islamic culture on this specific topic is oppressive to women, in contrast to the Western culture which lets women choose themselves, seems to have a solid foundation.

However, I believe that there are a number of flaws in this argument, and I will try to argue as thoroughly as possible for why that is the case.

The easiest argument is of course that there are muslim women who choose not to wear burqa or similar at all, as well as women who choose to wear it even when there is no legal or family pressure. For many, coverings are as much fashion objects as jeans and t-shirts are for others. For many more, it is a religious symbol that they feel brings them closer to God. But whatever their reasons are, it is a fact that many women do choose to wear burqa, without being directly forced to do so. I will, however, mention the importance of norms below.

Secondly, cloathing regulations do exist in all countries, including the Western liberal democracies. These are based on an idea of decency. If I was to, for example, walk through my home town Malmö completely nude, this would be seen as extremely indecent and I would be arrested by the police. The same would probably apply if I wore nothing but boxers. Having laws prescribing minimal cloathing requirements is in that sense nothing out of the ordinary. Where the line of decency is to be drawn is up for discussion, and conservative groups and countries like Saudi-Arabia clearly demand more cloathes than their liberal counterparts. But you cannot base your criticism simply on the existance of cloathing regulations, only on how these are constructed.

Another counterargument is that although there are no laws in Western countries that force women to wear bikinis, there are in fact strong social norms telling women to show as much skin as possible, to be beautiful and sexy. On the same sites where many people criticize Islam for being male-dominated, guys upload pictures of naked or half-naked girls and get thousands of likes. Advertisements on TV and on billboards frequently features lightly dressed women. Singers, actresses, other celebrities and ordinary women; no matter what profession they are in, women in Western societies are sexualized. Girls and women are taught from very early on that their looks are essential to live a good life, and women who fail to live by this norm are criticized, even hated upon. Even though we have laws restricting how little we may wear in public, the social norms still pressures women to drop as much cloathes as possible.

In a way, both of the women in the picture are right, which I believe is the moral of the image. The partiarchal structures are apparent in both cultures, in fact all cultures are more or less patriarchal. Both women are examples of cultures that, in different but equal ways, opress women. Am I saying that all muslims opress women? No. Am I saying that all ”westerners” do? No. But the systems do. The cultures, at least certain parts of them, do.

The goal should of course be that everyone is allowed to wear what they want, be it the burqa or the bikini. Your cloathes are simply your own bussiness, and you have a right to self-determination. I am not going to formulate a ”decency line” to determine how many cloathes are too few in what situation, that is a discussion for another time. However, there should be no person or institution who forces you to wear something you do not want to wear. In the curious case of the burqa and the bikini, you are the judge.

Därför är kompromissen om betygsåldern bra

Många är besvikna på regeringens överenskommelse med Alliansen om tidigare betyg. Jag är inte en av dem. Huvudförslaget innebär att betyg från fjärdeklass kan införas på prov på max 100 geografiskt och socioekonomiskt spridda skolor. Dessa skolor ska själva anmäla intresse för att få delta i det här försöket, och det ska ske med ett intresse från lärarna och efter samråd med de berörda eleverna och deras föräldrar.

För det första så sker det alltså inget tvång mot skolorna, utan det är de själva som ska bedöma om de är intresserade av att delta i försöket. Detta innebär ju att det troligtvis blir väldigt få skolor som kommer att delta, eftersom motståndet mot tidigare betyg är väldigt stort inom professionen.
För det andra så handlar det om skademinimering. Hade den här kompromissen inte träffats så hade Alliansen+SD röstat igenom betyg från årskurs fyra i riksdagen. Förslaget var färdigutrett och låg färdigt att klubbas igenom. Det hade inneburit att ALLA elever i årskurs fyra och fem hade drabbats på ALLA Sveriges 5000 grundskolor under en ganska lång tid. Överenskommelsen innebär istället att elever på max 100 (troligen färre) skolor drabbas, dessutom under en kortare tid, dvs 4900 skolor färre tvingas att pröva en medicin forskningen säger inte fungerar.

Faller försöket ut som vi vill och tror så kommer detta ha desarmerat frågan om sänkt betygsålder för en lång tid framöver, och vi får tid att fokusera på viktiga förslag för verklig förbättring av skolan. Överlag är det alltså en riktigt bra kompromiss. Det är tråkigt att några elever kommer att behöva stå ut med betyg från fyran, men hellre att bara frivilla skolor deltar än att alla skolor tvingas göra det.

My thoughts: 70 year since the liberation of Auschwitz

There are seven billion people on Earth, many whom are much smarter than me, so this has probably been said better before. Therefore I will try to keep short.

Today marks the 70th anniversary of the liberation of Auschwitz, the concentration camp which has become a symbol of the Holocaust and the crimes against humanity that the nazis committed. It is a day of memory, and it is important, not just that we remember these horrible deeds, but that we also understand why it happened. Because the ideologies of hate still exist. The belief that some people are better than others on the basis of origin, gender, religion or other still corrupts our world, and as long as they do we will never have peace. It is my sincere hope that our generation will be the generation of acceptance and love. It is innevitable that all societies in the world eventually will be multicultural, and in that society the only possible way to live in harmony is to form a consensus of pluralism and humanism. We must all embrace human rights as the foundation of our communities.

Never forget Auschwitz.